I wish i were somewhere else, to tell you that i love you

jag vet inte vad fan jag ska göra, jag är lika värdelös som ett tomt glas. Det är faktiskt sant, jag är inte fylld av någonting utan väldigt lätt att krossa. så jag kan se på mig själv som ett tomt glas. jag har ingen intergitet, ingen stil eller hopp. Jag har som sagt ingen motivation till någonting. Det är ynkligt och grymt irriterande, jag vet ej men jag är smärtan själv. Kan ni föreställa er att jag sitter i skolan med hakes usb-minne och lyssnar på så mycket det går. Jag förstår inte varför jag är så ledsen och deprimerad. Är det ångest inför avslutningen? är det sommar-ångest? jag vet ej. jag skriver på mitt arbete om stress igen, men eftersom den ligger mig så nära inpå hjärtat så vill jag inte göra klart de. jag kan inte avsluta kapitel, alla mina kapitel i mitt liv har jag aldrig avslutat, jag är som en öppen bok. klar att läsas av. bara det att historierna aldrig slutar lyckligt. det finns inga punkter och inga komman, inga konkreta svar på mina bekymmer. gud, jag behöver hjälp.



foto: Dawid aka S-D

Josephine