Jag kommer ihåg varje litet ord.
Hur stormen skakade under mitt skallben.
Hur händerna darrade och tänderna gnisslade.
Kallsvetten rann längs en ryggrad med gåshud.
Trots hettan, frös hjärtat till is, slutade slå.
Ojämnheterna var inte lika kristallklara längre.
Ett litet hjärta med mening, hade tappat orden till fiolernas melodi.
En nagel bröts, tårarna brast, barriärer sprängdes.
Ett hål av syra växte sig större.
Några steg närmare osäkerheten, och hoppet.
Josephine,20-08-08
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar