Josephine & Malin

Det är ett under att vågorna fortfarande slår mot klipporna
När de vet att dem inte längre blir stimulerade av denna adrenalinkick
När allt är så inövat, inövat och inte längre spontant
Vad ska de göra för att finna stimulans och spontanitet
Kanske är det tid nog att bryta mönstret, säga farväl, förlora någon
Hitta en rythm som passar en själv och inte anpassad åt alla andra

Det är ett under att klipporna håller sig stadiga utan att spricka
Trots vågornas hårda slag och envishet
Att finna hopp i saltskummet och sila det till något rent och vackert
Finna en väg att bara låta sig se det vackra
Utan att klipporna ser så slits dom sakta men säkert ut, kanterna blir runda
Stabiliteten försvinner tillsammans med smågrus

Det är ett under att horisonten står ut med att snegla på lidandet
När de ser att smågruset slipar klipporna och hur vågorna slår
När tar lidandet slut, frågan är, om det någonsin gör det

Josephine